Att jobba inom vården har både sina för och nackdelar
Godmorgon världen!
Hoppas ni sovit gott, jag har sovit helt okej. Lite för kort natt dock. Jobbade kväll igår, och ska jobba kväll idag också men lovade att jag kan hoppa in några timmar även på morgonen idag då det fattas folk. Kan ju vara snäll och ställa upp nu när B är hemma och har semester. Lite svårt att jobba "extra" när jag är ensam hemma med C.
Men eftersom han är hemma nu så tog jag lite extra timmar. Orkar man? Jo klart man orkar. Tiden går ändå ganska snabbt när man jobbar.
Men nu kanske ni sitter och funderar vad i all världen jag jobbar med? Jo men det ska jag ta och berätta för er. Jag jobbar som underköterska (heter närvårdare här i finland) inom hemvården/hemtjänsten. ÄLSKAR mitt jobb!
Visst vissa dagar kan vara stressiga och det känns som man inte alltid hinner med, men nu har vi haft det ganska bra på jobbet en längre tid så man hinner med.
Det är snart 8 år sedan jag blev färdigt med studierna och jag kunde kalla mig nybakad närvårdare. Jösses vad snabbt tiden går! Srudierna tog endast 2 år, men attans va tufft de kunde vara ibland. C vad bara 2 år när jag började studera och jag va ju även då ensam hemma varannan vecka med henne eftersom B jobbade även då på båt. Tufft tufft tufft. Men det gick!
Inom vården har jag jobbat sedan 2007. Då började jag på ett ålderdomshem. Det betyder att jag har jobbat 11 år inom vården nu. Man har både fått se mycket, varit med om mycket och framför allt lärt sig mycket!
Att jobba inom vården har både sina för och nackdelar skulle jag säga. Det är ett väldigt slitsamt jobb, med mycket stress ibland och ibland långa timmar. Men det är också ett så meningsfullt jobb och man får ut så mycket av det. Tacksamheten av anhöriga eller de äldre man vårdar. Glädjen de äldre utstrålar när man gör något lite extra för dem.
Visst kan det vara jobbigt när man jobbar olika skiften, att ha kväll och sedan morgon dagen efter är aldrig kul. Tröttheten man kan känna när man inte fått sova tillräckligt, men orkar gör man ändå. Man kan ha en väldigt oregelbunden arbetslista, vilekt sedan resulterar i att man inte alls orkar lika mycket. Jag försöker alltid se till att jag jobbar så ergonomiskt jag bara kan, det betyder i praktiken att jag hellre har ett par morgonpass och sedan går över till kvällspass för att sedan efter det bli ledig. Många tycker inte det är så kul att jobba kväll före man är ledig, men för mig spelar det ingen roll.
Efter att jag bytte jobb från avdelning till hemvården så jobbar jag ju inte nätter längre. Jobbade många år regelbundet nätter och i början var det enkelt tyckte man. Man hade lätt för att somna och sova många timmar oavsett om det var sommar, höst, vinter eller vår. Men märkte efterhand att jag inte sov ordentligt till sist efter nattjobbet. Kunde sova 4 timmar och sedan vakna och inte somna om. Inte den bästa kombon när man vet att man ska orka jobba en till natt...
Däremot tror många att när man jobbar med äldre så det enda man gör är att mata dem och byta blöja på dem. Det snurrade för inte så längesedan ett inlägg på Facebook som någon hade skrivit om det här med att jobba inom vården och hur det faktiskt är! hade delats massor med gånger! Ni kanske har sett det ni också. Stod också i tidningen om det, eller det har varit många olika inlägg och tidningsartiklar men här kan ni läsa en från Expressen från januari i år!
Skillnanden som jag märkt just inom hemvården är ju att här kan man ju inte bara lämna över till den personalen som kommer efter. Har det varit bråttom och något besök drar ut på tiden av olika anledningar så har man fortfarande X antal besök kvar att göra, medan man på en avdelning vet att nästa skifts personal kommer för att kunna ta över. Lite svårt att göra så inom hemvården. Visst får man hjälp av sina kolelgor om man behöver, men listorna över hur många kunder man har att besöka på ett skfift/person är väldigt långa ibland.
Vården har i flera omgångar fått sig ganska ordentligt i media just för att det är så slitsamt, det finns inte tillräckligt personal och vårdbehovet ökar bara hela tiden. Personal som sliter ut sig leder till sjukskrivningar, i många fall väldigt långa sjukskrivningar. Vikarier är ibland svårt att få tag på. Listan kan göras oändligt lång...
Varför just JAG valde att börja jobba inom vården är för att jag ville ha ett meningsfullt jobb, ett jobb jag tycker om och ett jobb som jag kan känna att "jag behövs" inom. För inom vården behövs man verkligen. Jobbet man gör ÄR viktigt. Men för att jobba med det krävs empati och sympati! De tror jag är det två viktigaste ingredienserna för att man ska lyckas göra ett bra jobb inom vården.
Vad jobbar ni med? Kommentera gärna så får man läsa om vad just du har för yrke och varför du valde det! :)
Puss & kram
